När jag hörde första låten (Sigh No More, som även albumet heter) hoppade jag högt för att jag trodde det var något med Fleet Foxes jag missat men tji fick jag – det var Mumford & Sons, dock varmt välkomna in på Skånegatan 91’s playlist. När man lyssnar mer så tar de några kliv tillbaka från Fleet Foxes-soundet men fortsätter att låta väldigt bra. (Peder får äran för det var han som hittade dem)


Det är tyst här! Varför inte lämna en kommentar?